Om kärleken
Pressbilder | Recensioner | Marknadsföringsmaterial
På turné
En gris och en duva beger sig till en tribunal om människan. Det blir en vandring mot en vidsträckt horisont, av moget vete, förtärande sol och sus av cikador. De talar om människan. En åsna och en näktergal ansluter sig till de två resenärerna. Är människan ond eller god? Människan är väl inte den enda varelse som orsakar andra varelser smärta och behandlar dem med grymhet?
Detta är en vuxenfabel där djuren får representera olika hållningar till livet och möjliga moraliska positioner. Här ställs med allvar och värme grundläggande frågor om människans sätt att förhålla sig till tillvaron. En pjäs som inte är vad man tror den ska vara…
Manus och text
Manus av Federico García Lorca samt infogade texter ur:
García Lorca, Federico, Mysteriet med det mänskliga lidandet och det förfärliga samhället
Shamloo, Ahmad (text), Mahloujian, Azar (översättning) (1994), Allomfattande kärlek
Dostojevskij, Fjodor (1880), Bröderna Karamazov
1 Mosebok 1:6-8
Augustinus, Aurelius, (300-talet), Jag älskar dansen
Skådespelare
Grisen: Petter Heldt
Duvan: Malin Svarfvar Karlsson
Åsnan: Ib Sjölin
Näktergalen, berättare: Henrik Danielsson
Produktionsteam
Regi: Etienne Glaser
Översättning: Marika Gedin
Kostym och scenografi: Gunnar Ekman
Video och musik: Twice a Man
Ljusdesign: Joakim Qvarforth
Ljudteknik: Bo-Markus Johansson
Scenmästare: Lars Sörenssen
Syateljé: Ida Gunnarsson
Maskör: Annika Pedersen
Sufflös: Gauri Marin
Snickare: Anders Ölund
Vaktmästare: Per-Anders Carlsson
Lokalvård: Lotta Bengtsson
Alltiallo: Gunvör Asgeirsson
Praktikant: Carolina Mårtensson
Ekonomi: Görel Strömbom
Marknadsförare: Per Niila Stålka
Fotograf: Johan Lyckaro
Teckningar: Helena Bergendahl
Producent: Heléne Lofjärd
Vd, teaterchef: Maria Ericson
Kompletterande musik
Kompletterande musik ur
Schubert, Franz, Piano Sonata D959
Bettikh, Match, Bush-Rie Halal
Recensioner
Tidningen Kulturen, Anna Nyman
Malin Svarfvar Karlsson lyfter sin Duva till än högre höjder och större dimensioner då hennes replikfraseringar inte bara låter karaktärisera hennes roll, utan också lyfta fram den poetiska dimension som finns inneboende i hennes repliker. Fram väller en modern poesi bortanför bunden form, ett försök med form och ords innebörd i den nya form de genom det uppstyckade talet tvingas in i.
Henrik Danielsson låter också sin Näktergal göra ett oförglömligt solo, vilket snarast kan liknas vid ett jazzsolo i bästa modernistiska miljö. Modernismens prövande klimat framträder i egen hög person. Samtidigt karaktäriserar talövnings- och ljudförsök naturligtvis också Näktergalens självupptagna karaktär.
Lorcas åsikt var att han levde i en tid när det inte längre fanns någon teater att tala om. Den som någonsin har tänkt det under vår samtid kommer här övertygas om att så inte är fallet. Tack vare Lorca och tack vare Teater Halland.
Svenska Dagbladet, Theresa Benér
Petter Heldt är en rasande, upprorisk, grymtande gris, som i en stark monolog glufsar i sig en massa spaghetti och ketchup medan han frustar ut sitt barndomstrauma då han som kulting såg människan komma in och härja i stian med slaktknivar och rep. De skrik och den fasa man hör i hans berättelse får snart helt andra undertoner. Är inte denne grisman också en politisk oliktänkare i ett förtryckande samhälle? Han kräver rättvisa och upprättelse.
Dagens Nyheter, Rikard Loman
Etienne Glaser har låtit sitt eget temperament styra i teateruppsättningen av Federico García Lorcas fabel ”Om kärleken”. Resultatet är vilt, anarkistiskt och angenämnt egenartat. [...] Uppsättningen berör en pågående, känslig diskussion om människors förhållande till djur, som vi av någon anledning både vill kela med och äta upp. Regissören och ensemblen lyckas dessutom med hjälp av dramat lyfta fram kärnan i djuret och kärnan i skådespelaren som gestaltar djuret [...] Det är en mycket tilltalande och apart liten föreställning som bara varar en timme [...] Glasers uppsättning ”Om kärleken” skördar i hög grad frukterna av regionteaterns satsning på en miljö där skådespeleriet kan växa fritt och frodas, men uppsättningen liknar inget annat. En i bästa mening exklusiv upplevelse.
Hallandsposten, Karin Holm
Under rubriken ”Lovande start på Lorcasatsning” skriver Karin Holm för Hallandsposten bland annat följande: Teater Hallands uppsättning av Federico García Lorcas korta pjäs ”Om kärleken” diskuterar teaterbegreppet och för ut skådespelet bland människorna. [...] ”Om kärleken” är en lovande start på Teater Hallands García Lorca-satsning. Föreställningens tema drar igång stora och små [...] funderingar hos publiken.[...] Petter Heldt och Malin Svarfvar Karlsson imponerar i sina djurroller. Duvan tar – som sig bör, hon kan ju flyga – hela rummet i anspråk. Sällan har jag sett någon så naturalistiskt på en scen som Grisens tröstmåltid, direkt ur resväskan. Och Näktergalens aria kommer absolut att gå till teaterhistorien i Varberg.
nummer.se, Björn Gunnarsson
Twice a mans musik fungerar ömsom stämningsskapande, ömsom brytande mot romanticismen genom disharmoniska ljudutbrott. [...] Han (om Henrik Danielsson) kommer verkligen till sin rätt i ett fantastiskt illusoriskt återgivande av näktergalssång med så att säga mänsklig sångröst. [...] (Ib Sjölin) lyckas omge sig med en aura, både när han sitter passiv på en stol och när han åskådliggör sin rollfigurs skrianden och viftande på svansen efter flugor. Han har den kloka åsnans hela värdighet i sitt framförande.
