Ibland är man rädd för sin röst. Man glömmer bort hur den används när det är många som tittar, man borde prata men det kommer inte ens ett pip.
Ibland har man en STOR röst med många långa ord men folk verkar mest tycka att den är i vägen. Hur ska man låta och när får man höras?
När Viske och Bombang leker är det Bombang som styr, för Viske hörs knappt ändå. En dag har Bombang tröttnat på Viskes tystnad så Viske försöker verkligen höja rösten. Pressen gör att rösten flyger iväg och förvinner. Viske kan inte ens viska längre. Med sin andedräktsdrivna luftpustballong ger sig vännerna iväg för att leta reda på Viskes röst. De hamnar i De ljudande träsken, en plats där man kan plocka solmogna klingbär, lyssna på öronsnäckornas ljuvljudliga melodier och snacka med de talande trattviolerna. Här kan Viske skaffa sig en ny röst, en stark och klar röst som Bombang väljer ut. Men vad vill Viske?
I De ljudande träsken gömmer sig också de ljudkänsliga höronormarna. Ormarna väcks av Bombangs hojtande och plötsligt hänger allt på Viske.
Viskes röst är en tonsäker föreställning i en magiskt ljudande värld. En berättelse om vänskap, självständighet och röstens roll för vårt identitesskapande.
Manus: Elsa Berggren
Regi: Bortas Josefine Andersson
Dramaturg: Sofia Westerlund
Scenografi & Kostym: Evelina Johansson
Kompositör: Dick Karlsson
Maskdesign: Tove Eneroth
Medverkande: Hans Brorson & Anna-Carin Henricsson